Gomorra

Den sista filmen jag såg på Stockholms Filmfestival år 2008 var Matteo Garrone’s film Gomorra baserad på boken av Roberto Saviano som fått en hel del uppståndelse i media här i Sverige. Jag har inte riktigt satt mig in i debatten, men vad jag förstår så handlar det i stora drag om att Saviano blivit hotad till livet efter att boken publicerats. Däremot så noterade jag att Garrone inte fått några dödshot riktade mot sig. Jag antar att filmen inte väcker anstöt hos mafiosos i Italien, men det borde den tycker jag. Filmen målar inte riktigt upp en så värst trevlig bild av maffian och hur det kan te sig i deras vardagsliv.

Gangsters på film intresserar inte mig så jättemycket, men det som fascinerade mig med denna film var hur detta i princip var första gången som jag såg Italiens baksida, på riktigt. Filmen övertygade i sitt sätt att beskriva livet för en handfull människor som alla på något vis var sammanlänkade med maffian. Dialogen är bra likaså bild och ljud. Men även om filmen är fin att se på och dialogen är bra så fångar den aldrig mig riktigt, den har inte ”det” som gör att jag berörs något nämnvärt. Det var en välgjord film men den lämnar inga spår i mig, antagligen så kan jag inte relatera till den tillräckligt för att förstå mig på den riktigt. Den har fått många fina betyg, varför vet jag inte riktigt. Vet du?

The Argentine

Nästa film jag såg på Stockholms Filmfestival var The argentine, eller Che: Part One som den också verkar kallas. Jag var aldrig speciellt intresserad av hela revolutionsbiten när jag växte upp, så denna film var lite av en historielektion. I somras såg jag filmen Diarios de motocicleta som jag förövrigt rekommenderar, där lärde jag mig bland annat att Ernesto Guevara var utbildad läkare och att han i sina tonår åkt runt i Sydamerika och arbetat som volontär, bland annat på en ö för spetälska.
I The Argentine så får vi följa Ernesto från tiden i Argentina där han möts med bland annat Fidel Castro med flera med vilka han senare tillsammans åker över till Kuba för att ”befria” det kubanska folket från en diktator vars namn jag inte minns nu. I sitt berättande så hoppar filmen mellan en intervju som i filmen ska ha spelats in någon gång då Guevara besöker USA. Jag visste heller inte att herr Che besökte och talade inför Förenta Staterna, något som också tas upp i filmen. Det blir en stor dos politik och en hel del guerilla warfare i djungeln och i det stora hela så tycker jag att det är en bra film. Benicio del Toro gör en bra insats som Ernesto Che Guevara och jag ser fram emot del två av filmen som släpps 24 januari enligt imdb.com.

Framtidsdystopi

Idag var jag och såg The Possibilty of an Island regisserat av Michel Houellebecq, han skrev tydligen också boken med samma namn. Filmen är minst sagt annorlunda. Den handlar om en fransk sekt som växer sig stor i världen där målet är att nå evigt liv för dess medlemmar genom medicinska och teknologiska framsteg, och de lyckas till slut. Filmfestivalen där jag såg filmen beskriver den som ”En poetisk vision, färgad av misantropens skarpa humor” Njae, humorn är inte skarp, men poetisk är den minst sagt. Rekommenderas om du är trött på film du känner till, denna är i en genre för sig. Mycket svår att definiera tycker jag, men värd att se ändå. Nedan en bild tagen från www.stockholmfilmfestival.se

JCVD

Jean-Claude Van Dame, the man!

Att han är en briljant skådespelare är väl allmän uppfattning? Njae, kanske inte riktigt, men faktiskt så är hans senaste film JCVD, som jag såg som premiärfilm på filmfestivalen här i Sthlm, helt fenomenal för att vara Van Damme. Den rekommenderas starkt!
Allvarligt, gå och se den med inställningen om att det är en vanlig Van Damme rulle, du kommer att bli glatt överraskad.

Definition

Denna blogg kommer endast innehålla godbitarna ur mitt liv, de särskilda händelserna, de speciella tankarna och de unika ögonblicken. Bara det bästa kommer att lyftas upp och delas med er kära läsare.

Trevlig resa.